Lista på HTTP-statuskoder

HTTP-statuskoder förklaras i en lista.

HTTP-statuskoder är en fundamental del av hur webben fungerar och spelar en avgörande roll i kommunikationen mellan klienter och servrar.

Dessa koder ger viktig information om resultatet av en begäran, och att förstå dem kan hjälpa dig att felsöka och optimera din webbplats. I denna artikel kommer vi att gå igenom en lista på vanliga HTTP-statuskoder, såsom http status 400, http status 401, http status 403, http status 404, http status 405, http status 500, http status 204, http status 503, http status 504, http status 502, http status 422, http status 409, http status 302, http status 201 och http status 429.

Genom att lära dig dessa koder kan du snabbt identifiera och åtgärda problem som kan uppstå på din webbplats. Vi kommer att förklara vad varje kod betyder, när de uppstår och hur du kan hantera dem på ett effektivt sätt.

Låt oss dyka in i världen av HTTP-statuskoder och upptäcka hur de kan hjälpa dig att förbättra din webbplats prestanda och användarupplevelse.

Vad innebär HTTP status 400?

HTTP status 400 innebär att servern inte kan förstå klientens begäran på grund av felaktig syntax. Detta kan bero på felaktigt formaterade URL:er, saknade parametrar eller andra problem som gör att servern inte kan bearbeta begäran korrekt.

HTTP status 400, även känd som ”Bad Request”, är en av de vanligaste felkoderna som webbutvecklare stöter på. När en klient skickar en begäran till servern som inte följer de förväntade reglerna, returnerar servern denna statuskod för att indikera att något är fel med begäran.

För att undvika HTTP status 400, bör du som webbutvecklare säkerställa att alla begäranden är korrekt formaterade och att nödvändiga parametrar inkluderas. Här är några vanliga orsaker till att en 400-felkod kan uppstå:

  • Felaktigt formaterade URL:er
  • Saknade eller felaktiga parametrar
  • Felaktig JSON-struktur i POST-begäranden
  • Felaktiga headers

Att förstå och åtgärda HTTP status 400 är avgörande för att säkerställa en smidig användarupplevelse och för att undvika att klienter stöter på problem när de interagerar med din webbapplikation. Jämfört med andra statuskoder som HTTP status 422 (Unprocessable Entity) och HTTP status 409 (Conflict), indikerar 400-felkoden ett mer grundläggande problem med själva begäran, snarare än med datans innehåll eller konflikter i resursens tillstånd.

Vad betyder HTTP status 401?

HTTP status 401 betyder ”Unauthorized” och indikerar att klienten inte har rätt autentiseringsuppgifter för att få åtkomst till den begärda resursen. Detta kan bero på att användaren inte har loggat in, eller att de inloggningsuppgifter som skickats är felaktiga.

HTTP status 401 är en av de vanligaste felkoderna som webbutvecklare och IT-specialister stöter på. När en server returnerar denna statuskod, betyder det att klienten måste autentisera sig för att få åtkomst till den begärda resursen. Detta kan ske genom att användaren ombeds att logga in eller att skicka korrekta autentiseringsuppgifter.

För att hantera en HTTP status 401 på ett effektivt sätt, kan följande steg vara till hjälp:

  • Kontrollera att användaren har angett korrekta inloggningsuppgifter.
  • Verifiera att autentiseringstoken eller sessionen inte har gått ut.
  • Se till att användaren har rätt behörigheter för att få åtkomst till resursen.
  • Granska serverns autentiseringskonfiguration för eventuella fel.

Att förstå och korrekt hantera HTTP status 401 är avgörande för att säkerställa en smidig användarupplevelse och för att upprätthålla säkerheten på webbapplikationer. Jämfört med andra statuskoder som HTTP status 422 (Unprocessable Entity) och HTTP status 409 (Conflict), är 401 specifikt inriktad på autentiseringsproblem.

Vad signalerar HTTP status 403?

HTTP status 403 signalerar att servern förstår begäran men vägrar att tillåta den. Detta kan bero på att användaren saknar nödvändiga behörigheter för att få åtkomst till den begärda resursen.

HTTP statuskod 403, även känd som ”Forbidden”, är en av de vanligaste felkoderna som webbutvecklare och IT-specialister stöter på. När en server returnerar denna kod, betyder det att klienten (t.ex. en webbläsare) har autentiserats korrekt men inte har tillräckliga rättigheter för att få åtkomst till den begärda resursen.

Det finns flera vanliga orsaker till att en 403-statuskod kan uppstå:

  • Felaktiga fil- eller mappbehörigheter på servern.
  • IP-adressen är blockerad av serverns säkerhetsinställningar.
  • Åtkomstbegränsningar i serverns konfigurationsfiler, som .htaccess.
  • Felaktig autentisering eller otillräckliga användarrättigheter.

För att åtgärda en 403-statuskod kan du som webbutvecklare eller IT-specialist:

  • Kontrollera och justera fil- och mappbehörigheter.
  • Granska serverns säkerhetsinställningar och IP-blockeringar.
  • Uppdatera konfigurationsfiler för att säkerställa korrekta åtkomstregler.
  • Verifiera användarens autentisering och tilldela nödvändiga rättigheter.

Att förstå och hantera HTTP status 403 är avgörande för att säkerställa att webbapplikationer fungerar smidigt och att användare har rätt åtkomstnivåer.

Vad är HTTP status 404?

HTTP status 404 indikerar att den begärda resursen inte kunde hittas på servern. Detta kan bero på att resursen har tagits bort, flyttats utan att uppdatera länken, eller att URL:en har skrivits felaktigt.

HTTP status 404 är en av de mest kända felkoderna inom webbutveckling. När en användare försöker nå en sida som inte existerar, returnerar servern denna kod. För att hantera detta effektivt kan utvecklare skapa anpassade 404-sidor som ger användaren en bättre upplevelse och hjälper dem att navigera tillbaka till fungerande delar av webbplatsen.

För att undvika 404-fel kan du:

  • Regelbundet kontrollera och uppdatera länkar på din webbplats.
  • Använda omdirigeringar (301 eller 302) när sidor flyttas.
  • Implementera en sökfunktion på din 404-sida för att hjälpa användare att hitta rätt innehåll.

Att förstå och hantera HTTP status 404 är avgörande för att upprätthålla en positiv användarupplevelse och för att säkerställa att din webbplats fungerar smidigt.

Vad innebär HTTP status 405?

HTTP status 405 innebär att den begärda metoden inte är tillåten för den angivna resursen. Detta kan inträffa när en klient försöker använda en HTTP-metod som servern inte stödjer för den specifika URL:en, exempelvis att skicka en POST-begäran till en resurs som endast accepterar GET-begäranden.

HTTP statuskod 405, även känd som ”Method Not Allowed”, är en viktig del av HTTP-protokollet som hjälper till att säkerställa att klienter och servrar kommunicerar korrekt. När en klient skickar en begäran med en metod som inte är tillåten för den specifika resursen, svarar servern med denna statuskod.

För att hantera en 405-statuskod kan du:

  • Kontrollera att du använder rätt HTTP-metod (GET, POST, PUT, DELETE, etc.) för den specifika resursen.
  • Granska serverns konfiguration för att säkerställa att den tillåter den begärda metoden.
  • Uppdatera API-dokumentationen för att tydligt ange vilka metoder som är tillåtna för varje resurs.

Genom att förstå och korrekt hantera HTTP status 405 kan du förbättra både säkerheten och användarupplevelsen på din webbplats eller applikation.

Vad betyder HTTP status 500?

HTTP status 500 betyder att det har uppstått ett internt serverfel. Detta innebär att servern stötte på ett oväntat tillstånd som hindrade den från att uppfylla begäran. Felet kan bero på olika orsaker, inklusive felaktig serverkonfiguration, kodfel eller problem med databasen.

HTTP status 500 är en generisk felkod som indikerar att något har gått fel på serversidan. För att felsöka detta problem kan du följa dessa steg:

  • Kontrollera serverloggar för att identifiera specifika felmeddelanden.
  • Verifiera att alla serverkonfigurationer är korrekta och uppdaterade.
  • Granska och testa koden för att hitta eventuella buggar eller felaktigheter.
  • Kontrollera databasen för att säkerställa att den fungerar korrekt och inte är överbelastad.
  • Se till att alla beroenden och tredjepartstjänster fungerar som de ska.

Att förstå och åtgärda HTTP status 500-fel är avgörande för att säkerställa en stabil och pålitlig webbapplikation. Genom att noggrant analysera och åtgärda de underliggande orsakerna kan du minimera driftstopp och förbättra användarupplevelsen.

Vad signalerar HTTP status 204?

HTTP status 204 signalerar att servern har framgångsrikt bearbetat förfrågan men inte returnerar något innehåll. Detta är användbart när klienten inte behöver uppdatera sin visning, till exempel efter en DELETE-förfrågan eller en PUT-förfrågan som inte kräver en respons.

HTTP status 204 är en av de många statuskoder som används för att kommunicera resultatet av en HTTP-förfrågan mellan en klient och en server. När en server svarar med en 204 No Content-kod, betyder det att förfrågan har bearbetats korrekt, men att det inte finns något innehåll att skicka tillbaka till klienten. Detta kan vara särskilt användbart i följande scenarier:

  • DELETE-förfrågningar: När en resurs har raderats och det inte finns något behov av att returnera data.
  • PUT-förfrågningar: När en resurs har uppdaterats och klienten inte behöver någon ytterligare information.
  • Formulärhantering: När ett formulär skickas och servern inte behöver returnera en ny sida eller data.

Det är viktigt att notera att en 204-svar inte får innehålla ett meddelandekropp. Om en meddelandekropp inkluderas, kan det leda till oväntade beteenden i klienten. För webbutvecklare och IT-specialister är det avgörande att förstå och korrekt implementera denna statuskod för att optimera serverns prestanda och användarupplevelsen.

Vad är HTTP status 503?

HTTP status 503 indikerar att servern för tillfället inte kan hantera förfrågan på grund av tillfällig överbelastning eller underhåll. Detta är en tillfällig felkod och innebär att problemet kan lösas genom att försöka igen senare.

HTTP status 503, även känd som ”Service Unavailable”, är en vanlig felkod som webbutvecklare och IT-specialister stöter på. Denna statuskod signalerar att servern är tillfälligt oförmögen att hantera förfrågan. Orsakerna kan vara många, men de vanligaste inkluderar:

  • Överbelastning: Servern är överväldigad av för många förfrågningar samtidigt.
  • Underhåll: Servern genomgår planerat underhåll och är därför inte tillgänglig.
  • Resursbrist: Servern har slut på nödvändiga resurser som CPU eller minne.

För att hantera en HTTP status 503, kan följande åtgärder vidtas:

  • Skalning: Öka serverkapaciteten genom att lägga till fler resurser eller servrar.
  • Lastbalansering: Implementera lastbalanserare för att fördela trafiken jämnt över flera servrar.
  • Underhållsmeddelanden: Informera användare om planerat underhåll och förväntad nedtid.

Att förstå och effektivt hantera HTTP status 503 är avgörande för att säkerställa en stabil och tillförlitlig webbplats. Genom att implementera rätt strategier kan man minimera nedtiden och förbättra användarupplevelsen.

Vad innebär HTTP status 504?

HTTP status 504 innebär att en server, som fungerar som en gateway eller proxy, inte fick ett snabbt svar från en annan server som behövs för att slutföra begäran. Detta resulterar i en ”Gateway Timeout”-felmeddelande, vilket indikerar att servern inte kunde slutföra begäran inom en rimlig tidsram.

HTTP status 504 är en av de vanligaste felkoderna som webbutvecklare och IT-specialister stöter på. Den uppstår när en server, som agerar som en mellanhand, inte får ett svar från den ursprungliga servern inom en viss tidsgräns. Detta kan bero på flera faktorer, inklusive nätverksproblem, serveröverbelastning eller felkonfigurationer.

För att felsöka och åtgärda en 504-felkod kan följande steg vara användbara:

  • Kontrollera nätverksanslutningen mellan gateway-servern och den ursprungliga servern.
  • Övervaka serverns prestanda för att identifiera eventuella överbelastningar.
  • Granska serverns loggfiler för att hitta specifika felmeddelanden eller varningar.
  • Justera timeout-inställningarna på gateway-servern för att ge mer tid för svar.

Genom att förstå och hantera HTTP status 504 kan webbutvecklare och IT-specialister säkerställa en mer pålitlig och responsiv webbupplevelse för användarna.

Vad betyder HTTP status 502?

HTTP status 502 betyder att en server, som agerar som en gateway eller proxy, har fått ett ogiltigt svar från en inkommande server. Detta kan bero på problem med servern som hanterar begäran, nätverksproblem eller felkonfigurationer.

HTTP statuskod 502, även känd som ”Bad Gateway”, indikerar att servern som agerar som en mellanhand inte kunde få ett giltigt svar från den ursprungliga servern. Detta kan uppstå av flera anledningar:

  • Serveröverbelastning: Den ursprungliga servern kan vara överbelastad och inte kunna hantera fler förfrågningar.
  • Nätverksproblem: Problem i nätverket mellan gateway-servern och den ursprungliga servern kan orsaka felaktiga svar.
  • Felkonfiguration: Felaktiga inställningar i serverkonfigurationen kan leda till att ogiltiga svar returneras.
  • Programvarufel: Buggar eller problem i serverprogramvaran kan resultera i en 502-felkod.

För att felsöka en 502-felkod kan du börja med att kontrollera serverloggar för att identifiera eventuella felmeddelanden. Det kan också vara användbart att testa nätverksanslutningen mellan gateway-servern och den ursprungliga servern för att säkerställa att det inte finns några nätverksproblem.

Att förstå och åtgärda HTTP status 502 är avgörande för att säkerställa en stabil och pålitlig webbplats, särskilt för webbutvecklare och IT-specialister som arbetar med komplexa servermiljöer.

Vad innebär HTTP status 301?

HTTP status 301 innebär en permanent omdirigering av en URL till en annan. När en webbläsare eller sökmotor stöter på en 301-omdirigering, uppdaterar den sina register för att använda den nya URL:en framöver. Detta är viktigt för att bevara SEO-värde och användarupplevelse.

HTTP status 301 används ofta när en webbsida har flyttats permanent till en ny adress. Genom att implementera en 301-omdirigering säkerställer du att alla inkommande länkar och bokmärken pekar till den nya platsen, vilket hjälper till att bevara webbplatsens ranking i sökmotorer.

För att implementera en 301-omdirigering kan du använda olika metoder beroende på din servermiljö:

  • Apache: Använd .htaccess-filen med följande kod: Redirect 301 /gammal-sida.html http://www.dindomän.se/ny-sida.html
  • NGINX: Lägg till följande i din konfigurationsfil: rewrite ^/gammal-sida.html$ http://www.dindomän.se/ny-sida.html permanent;
  • PHP: Använd header-funktionen: header("HTTP/1.1 301 Moved Permanently"); header("Location: http://www.dindomän.se/ny-sida.html"); exit();

Det är viktigt att testa dina omdirigeringar noggrant för att säkerställa att de fungerar korrekt och inte skapar oändliga omdirigeringsloopar. Genom att använda 301-omdirigeringar på rätt sätt kan du effektivt hantera ändringar i din webbplatsstruktur utan att förlora trafik eller SEO-värde.

Vad betyder HTTP status 302?

HTTP status 302 betyder att den begärda resursen tillfälligt har flyttats till en annan URL. Webbläsaren omdirigeras automatiskt till den nya platsen, men den ursprungliga URL:en bör användas för framtida förfrågningar.

HTTP statuskod 302, även känd som ”Found”, används ofta för att omdirigera användare till en annan sida utan att ändra den ursprungliga URL:en. Detta kan vara användbart vid tillfälliga omdirigeringar, till exempel under underhåll eller när en sida har flyttats tillfälligt.

Det är viktigt att notera att en 302-omdirigering inte bör användas för permanenta omdirigeringar. För permanenta omdirigeringar är HTTP statuskod 301 mer lämplig. En 302-omdirigering kan påverka SEO negativt om den används felaktigt, eftersom sökmotorer kan tolka det som att sidan fortfarande är tillgänglig på den ursprungliga URL:en.

För att implementera en 302-omdirigering i din serverkonfiguration eller kod, kan du använda följande exempel:

  • Apache: Redirect 302 /old-page.html /new-page.html
  • NGINX: rewrite ^/old-page.html$ /new-page.html redirect;
  • PHP: header("Location: /new-page.html", true, 302);

Genom att förstå och korrekt använda HTTP statuskod 302 kan du förbättra användarupplevelsen och säkerställa att dina webbplatser fungerar smidigt även under tillfälliga förändringar.

Vilka är de vanligaste HTTP-statuskoderna och vad betyder de?

De vanligaste HTTP-statuskoderna inkluderar 200 OK, 404 Not Found, 500 Internal Server Error, 301 Moved Permanently, och 403 Forbidden. Dessa koder indikerar olika tillstånd för en webbsida, från framgångsrika förfrågningar till olika typer av fel och omdirigeringar.

HTTP-statuskoder är viktiga för att förstå hur en webbsida svarar på en förfrågan. Här är en kort översikt över några av de mest förekommande koderna:

  • 200 OK: Förfrågan lyckades och servern returnerar den begärda resursen.
  • 404 Not Found: Servern kan inte hitta den begärda resursen. Detta är en vanlig felkod när en sida inte existerar.
  • 500 Internal Server Error: Ett generellt fel på servern som förhindrar den från att fullfölja förfrågan.
  • 301 Moved Permanently: Den begärda resursen har permanent flyttats till en ny URL.
  • 403 Forbidden: Servern förstår förfrågan men vägrar att tillåta åtkomst.

Att förstå dessa koder är avgörande för att felsöka och optimera webbapplikationer. Till exempel, en 404 Not Found kan indikera brutna länkar som behöver åtgärdas, medan en 500 Internal Server Error kan kräva en djupare analys av serverloggar för att identifiera problemet.

Vilken HTTP-statuskod är den mest kritiska för serverfel?

Den mest kritiska HTTP-statuskoden för serverfel är 500 Internal Server Error. Denna kod indikerar att servern stött på ett oväntat tillstånd som hindrar den från att uppfylla begäran. Det är en generell felkod som kan bero på olika problem, såsom felaktig serverkonfiguration eller programvarufel.

HTTP-statuskoden 500 Internal Server Error är särskilt problematisk eftersom den inte ger specifik information om vad som orsakat felet. Detta gör felsökning svårare och kan leda till längre nedtid för webbapplikationer.

För att hantera en 500 Internal Server Error effektivt, bör du:

  • Kontrollera serverloggar för detaljerad information om felet.
  • Verifiera att serverkonfigurationen är korrekt.
  • Granska nyligen gjorda ändringar i koden eller servermiljön.
  • Testa applikationen i en utvecklingsmiljö för att reproducera felet.

Andra vanliga HTTP-statuskoder för serverfel inkluderar:

  • 502 Bad Gateway: Indikerar att en server fick ett ogiltigt svar från en annan server.
  • 503 Service Unavailable: Anger att servern är tillfälligt överbelastad eller underhålls.
  • 504 Gateway Timeout: Betydande att en server inte fick ett svar i tid från en annan server.

Att förstå och snabbt åtgärda dessa felkoder är avgörande för att upprätthålla en stabil och tillförlitlig webbapplikation.

Hur skiljer sig klientfelkoder (4xx) från serverfelkoder (5xx)?

Klientfelkoder (4xx) indikerar att problemet ligger hos klienten, såsom felaktiga förfrågningar eller otillräckliga behörigheter, medan serverfelkoder (5xx) signalerar att problemet ligger hos servern, exempelvis serverfel eller överbelastning.

Klientfelkoder (4xx) och serverfelkoder (5xx) är två kategorier av HTTP-statuskoder som används för att indikera olika typer av fel vid kommunikation mellan klient och server. Klientfelkoder, som börjar med siffran 4, indikerar att det är något fel med förfrågan från klientens sida. Exempel på sådana felkoder är:

  • 400 Bad Request: Förfrågan kan inte förstås av servern på grund av felaktig syntax.
  • 401 Unauthorized: Klienten måste autentisera sig för att få tillgång till den begärda resursen.
  • 403 Forbidden: Servern förstår förfrågan men vägrar att utföra den.
  • 404 Not Found: Den begärda resursen kunde inte hittas på servern.

Serverfelkoder, som börjar med siffran 5, indikerar att problemet ligger hos servern. Några vanliga serverfelkoder inkluderar:

  • 500 Internal Server Error: Ett generellt fel har inträffat på servern.
  • 502 Bad Gateway: Servern fick ett ogiltigt svar från en uppströmsserver.
  • 503 Service Unavailable: Servern är för närvarande inte tillgänglig, ofta på grund av överbelastning eller underhåll.
  • 504 Gateway Timeout: Servern fick inget svar i tid från en uppströmsserver.

Att förstå skillnaden mellan dessa felkoder är avgörande för att effektivt kunna felsöka och åtgärda problem i webbapplikationer. Genom att identifiera om felet ligger hos klienten eller servern kan utvecklare snabbt vidta rätt åtgärder för att lösa problemet.


Senast updaterad:

Per Renemark

Skribent: Per Renemark

Utbildad inom systemteknik och nätverksadministration genom en 3-årig kandidatexamen, med vidareutbildning inom webbutveckling. Har arbetat inom dessa områden sedan 20 år tillbaka.